M/S Lima

M/S Lima (KBJM)(SHJA)

Tonnage: 3.764 brt, 2.302 nrt, 6.513 tdw.

Motorfartyg, byggt på Burmeister & Wain´s Maskin & Skipsbyggeri A/S i Köpenhamn 1918 som NB 313.

Maskineri: 2 st B&W, typ 6200-X, 6-cyl, 590 x 900 mm. 1.000 bhk / 130 rpm, 10,75 knop.

RN: 5974

Den 18 Oktober 1921 lämnade Lima Talcahuano och passerade English Narrows på eftermiddagen den 22 Oktober, vid halvtolv på

natten saktade hon farten för att invänta gryningen. 23.53 gick flera våldsamma stötar genom skrovet och hon stod hårt på grund. Räddningsoperationen blev både lång och besvärlig. Närmare hälften av lasten fick lämpas över bord, däribland hårnålar. Därefter strandsattes Lima i en bukt i närheten och hon lappades ihop provisoriskt. Den 20 November kunde hon äntligen ta sig till Punta Arenas för grundligare reperation. Den 7 Januari var hon så klar att avsegla till Sverige, men då slog hårnålarnas försäkringsbolag till. En Chilensk köpman i Valparaiso hade från Europa beställt en låda hårnålar, men genom ett missförstånd hade han fått 101 lådor. Han hade lyckats träffa ett avtal med ett företag i Argentina som skulle ta över en del av hårnålarna. Nu låg hela lasten av hårnålar på havets botten. Nålarna var försäkrade hos ett Chilenskt försäkringsbolag, La Hormiga till ett värde av 186.000 Chilenska Pesos. Om La Hormiga tvingades betala skulle försäkringsbolaget gå i konkurs. Det blev flera segdragna turer i olika Chilenska domstolar. Den 15 Maj fattade en av domstolarna ett beslut till Nordstjernans favör; om fem dagar skulle det vara möjligt för Lima att avsegla. De fem dagarna var till för att La Hormiga skulle kunna överklaga apellationsdomstolens utslag hos högsta domstolen i Santiago. Risken fans att Limas fyra månader i Punta Arenas skulle bli ytterligare sex månader. Den 17 Maj smög sig Lima ut ur Punta Arenas hamn. Detta innebar att Nordstjernan inte kunde uppta Stilla havstrafiken förrän 1937. Kapten Ludvig Lindh fick skulden för grundstötningen av försäkringsbolaget och de Chilenska domstolarna.

Den 4 augusti 1940 kolliderade Lima med det norska handelsfartyget Sofie Bakke under manöver i konvojen OA-193 ungefär 8 km. öster om Buchan Ness i Skottland. Sofie Bakke sjönk vid kollisionen.

I maj 1941 då Lima gick i konvoj OB 318 mellan Canada och England innehållande 38 fartyg eskorterade av Jagarna Westcott, Newmarket, Campbelltown, Bulldog, Amazon och Brodway samt korvetterna Primrose, Marigold, Nasturtium, Dianthus, Auricula, Aubretia, Hollycock och Nigella och kryssaren Ranpura samt trålaren Rochester anfölls konvojen söder om Island av 4 ubåtar, U-94, U-110, U-201 och U-556. Anfallet varade i fyra dagar från den 7 maj till den 10 maj och 7 av de 38 fartygen sänktes. Konvojen siktades på kvällen den 7 maj av U-94 som anföll konvojen bakifrån och sänkte två fartyg, men hon upptäcktes i skenet från de brinnande fartygen då Rochester såg hennes periskop. Bulldog och Amazon sänkte totalt 89 sjunkbomber men U-94 klarade sig oskadd.

Sänkta fartyg från konvoj OB 318

Två fartyg  Empire Cloud, UK torpederades av U-201 och Aelybryn, UK torpederades  av U-556 och skadades svårt. Dessutom kom två fartyg från konvojen aldrig fram till sin destinationsort utan sänktes. Det holändska fartyget Berhala sänktes av U-38 den 24 maj och engelska Colonial sänktes av U-107 den 27 maj.

Nordstjernans Lima var tidsbefraktad av Storbrittanien och kom att göra sin sista resa 1942. Hon hade målats grå och mörklagts, besättningen hade varit med om flera u-båtsattacker under krigsåren men ungått att träffas. Nu var Lima på väg från Bombay och hade i lasten 600 indiska mattor, magnesium, tobak och te som skulle till England. Hon hade som vanligt seglat via Kapstaden, lämnat en sjuk besättningsman där och bunkrat proviant. Hennes närmaste destination var Freetown i Sierra Leone, där hon skulle ansluta sig till  konvojen PQ 18. Lördagen den 12 september vid ca: 23.00 satt kapten, övermaskinisten och överstyrman och drack grogg i kaptenskajutan och diskuterade vad de skulle göra i Freetown dit Lima beräknades anlända om en vecka.

Kapten Pehr Åhsberger berättade senare: "Så small det, och det var ingen sån där liten smäll, utan båten hoppade upp ett stycke, och vi for upp i taket i min hytt. Då förstod jag att nu var det hänt. Belysningen släcktes ögonblickligen och man hörde hur vatten rusade in i maskinrummet. Hälften av kommandobryggan slungades i en stor båge ut i havet. Det såg jag inte men styrman talade om det. På den del som slungades i väg stod en engelsk pojke, en jungman och han följde förstås med ut i havet. Vi kom ut på däcket, och där var stor förödelse. Vi hade fyra livbåtar, och de två båtar som var på torpedsidan hade splittrats och var obrukbara. På andra sidan hade den lilla livbåten skakat loss från sina taljor, så den var också omöjlig att sjösätta. Men den fjärde, stora livbåten var intakt och där samlades vi.

Besättningen kom springande. Jag räknade alle man. Maskinisten sa att två var i maskin, och där var det fullt med vatten. Mässpojken var redan i vattnet, men kocken fattades. Vi hörde ett väldigt liv från hans hytt. Där satt  han i ventilen och ropade. Hans dörr hade klämts fast och det var omöjligt att få upp den. Vattnet steg för varje minut. Så fick han ut armarna och huvudet, och sedan halade tre fyra man ut honom. Han blev mycket skinnflådd på sidorna och på höften, men de fick ut honom och han kom med i livbåten.

Alle man gick i båten utom en - timmerman - som stannade, jag garanterade honom att vi inte skulle ge oss av förrän han hade kommit med i båten. Det litade han på så han firade båten och vi kom i sjön. Nu var det så att all olja från "Lima" flöt upp och lugnade vattnet, så det var bara fina dyningar, och timmermannen firade ner sig i en talja, och så var vi i båten alla utom de tre som hade omkommit. Det var väldigt stjärnklart så vi bestämde oss för att ligga kvar till nästa dag om möjligtvis någon skulle komma till rätta av de här tre.

När vi legat en kvart eller något sådant får vi se en skugga som kommer, och minsann kommer inte u-båten upp. Den kommer fram till livbåten, och den har två kanoner, en större förut och en mindre på akterdäcket. Den mindre var bemannad med två man, och de övriga i besättningen stod och tittade vid relingen. De var bara två tre meter från oss, och så frågade han på bryggan på bruten engelska vad det var för ett fartyg han hade torpederat, och jag tänkte när de stod där och riktade kanonen mot mig, mot båten, och jag hade hört att tyskarna sköt mot livbåtar också, att det är bäst att vara hövlig, så jag sa att det var `Lima´ från Stockholm. Vart var ni på väg? frågade han. Ja, vi var på väg till United Kingdom förstås. När de hörde det så lämnade de som stod vid kanonerna och ställde sig vid relingen de också. Då visste de att det inte var någon fara. `Varför seglar ni på England?´ frågade de, och då vågade jag svara: `det är vår egen business´, och det nöjde han sig med".

Livbåten satte segel och styrde mot Afrikas kust. Det fanns hyggligt med proviant i båten, men hettan på dagen och kylan på natten var besvärande. Efter fyra dagar upptäcktes de skeppsbrutna av en allierad konvoj och räddades. Det kom senare fram att det var en italiensk u-båt som sänkte Lima.

Enligt uboat.net sänktes Lima av U-506 och Kapten Erich Würdemann på position 02.35N, 11.22W den 13 September 1942 kl. 00.58, ubåtskaptenen Erich Würdemann identifierade Lima utav misstag som Sima (5244 grt).

De U-båtar som fanns i dessa farvatten i September 1942 var U-506 som var frontbåt och ytterligare två tyska U-båtar U-156 och U-507 samt den italienska U-båten Comandante Cappellini. Cappellini avfyrade en torped som träffade Lima:s maskinrum på styrbordssidan. Dessa fyra U-båtar sänkte även den brittiska ångaren S/S Laconia på 19.695 ton den 12 September 1942 kl. 22.22 och hon sjönk på en minut på pos. 04° 34´S och 11° 25´W.  S/S Laconia hade en besättning på 136 man samt 80 passagerare, 268 militärer, 1800 italienska krigsfångar och 160 polska soldater. U-156 räddade ca 400 överlevande från Laconia och hade 200 överlevande på sitt däck och 200 i sina livbåtar. Den 15 September kl. 11.30 anslöt sig även U-506 och fortsatte att söka efter överlevande, några timmar senare anslöt sig även U-507 och Cappellini och totalt räddades ca: 1500 man.

Lima och Laconia måste varit ganska nära varandra när de torpederades med mindre än en timmes mellanrum NO om Ascension i Atlanten.

Comandante Cappellini byggdes 1938 vid Odero-Terni i Orlando, Italien och sjösattes den 13 mars 1939. Hon övertogs av tyskarna den 10 september 1943 i Sabang, Indonesien efter den italienska kapitulationen och omnamnades till UIT-24. Den 10 maj 1945 togs hon över av japanerna i Kobe och omnamnades till I-503. Hon låg i Kobe vid den japanska kapitulationen och sköts i sank vid Kii Suido den 16 april 1946 av Amerikanska marinen.